15 OKTOBER

Vad är hela grejen med boken "Norwegian wood"? Nu när min sjukskrivning är inne på sin andra vecka och jag hunnit med två säsonger Arkiv X, åtta böcker och återupplivning av Trailer Park Boys. Så har jag kommit till den sista boken i högen. Jag fattar inte grejen. Vad är det som är bra? Exakt likadant tänkte jag om "Mig äger ingen". Fint om än lite romantiserat skrivet om att växa upp med en alkoholiserad pappa. Inte mera än så. På tal om romantik, fast i ett helt annat sammanhang. Rosor. Eller snarare en ros. Kicko kom förbi med en ros, inte med romantik i sikte utan mera krya-på-dig-status-grejen. Vilket är en helt acceptabel ursäkt för att få blommor. Tänker inte gå in på detaljer angående min sjukskrivning, bara ordet inflammerad och slemsäck i kombination får det att vändas i magen på mig. Så. Punkt. Där.
Något som definitivt fått mig på bra humör är att Fashionmuslimetterna dragit igång (åter) en gemensam blogg. Asha Ali släppt nytt och Tom Malmquist för den delen. Att det faktiskt finns folk som inte gillade "Into The Wild" och jag numera kan titulera mig sambo. Det sista överskuggades helt av att jag trodde jag brutit benet och vart soffstrandad en vecka. Heja självömkan och kaffe.

24 AUGUSTI

För mycket jobb, datorhaveri och nya prioriteringar har präglat min sommar. Vuxenheten som jag inbillat mig kom i och med beslutet att skippa lugg för ett halvår sedan havererade helt. Varför spara ut håret, när jag knappt kommer ihåg varför jag inledde detta projekt. Lugg har klippts igen, en ny dator är i min ägo och vuxenheten infinner sig. Säkert inom en viss framtid. Nya människor i mitt liv, ger intryck och efterlämnar avtryck. Utan att i den minsta mån inte ge mig en bitter eftersmak. Har kunnat mellan allt jobb, tränande och sovande kunnat hänge mig till självreflektion en hel del. Frivilligt var det förmodligen inte, men nyttigt . Alla dessa beslut, fattade på bara några sekunder som gett konsekvenser under flera år. På både gott och ont, oj,där kom vuxenpoängen in. Knappast varit en kavalkad av ältande utan bara mer varför och vad tänkte jag egentligen. Drömt mardrömmar om expojkvänner, utan att det funnits någon grund förutom mitt dåliga samvete. Skeenden och förlopp som jag själv förstört, helt utan anledning. Om man bortser från mina egna privata o-igenomtänkta beslut. Som helt i sig saknade rationalitet och någon slags poäng. Nej inget tyck-synd-om-mig-inlägg eller helt-jag-gräver-ner-mig-inför-hösten-depression. När poängen var att säga att jag är tillbaka. Rent bloggmässigt.

29 JUNI

Alltid sedan urminnes tider har jag som jag minns, därav kanske sanningshalten haltar något, kommit som ett andra-hands-alternativ. Förvisso bekvämt för vem vill egentligen ha ett förhållande där man är som siamesiska tvillingar. Tvåsamheten har inte direkt lockat. Snarare tvärtom. Lättsamt och ytligt har varit underhållande och lite av ett ledmotiv. En liten stund. Till rastlösheten tagit överhanden. Otillgängligheten har i sin tur personifierat mig, lite av ett signum, inte alltid till sin fördel. En kvinna som spelar ett manligt spel. Eller det spelet kanske inte är könsrelaterat utan bara är i sig självt ganska talande. För att vara en slampa är både män och kvinnor förunnat. Efter, eller under Tobiasperioden tröttnade jag. Inte på Arboga utan att det inte fanns mera än det man såg. Hos honom, en fotbollskille. Sen inget mera. Skrämmande, tragiskt och ekande tomt. För hellre känner jag något än ingenting alls.
Det som gjort att jag tröttnat på alla dessa Hannor, Johannor, även en och annan Emma som spökat och satt spår. Att konstant bli bortvald till förmån för någon annan. Det känns. Även om jag fortfarande efter fem år, drömmer om fräknar och korta sms. Som säger mig mera än treåriga förhållanden jag genomlidit. Intryck, avtryck och kärlek inkrympt på en enda mening, ibland i ett enda ord får allting att kännas. Kännas kallt, varmt och surt. På en och samma gång.

6 JUNI

När internet får ge vika för det verkliga livet upptäcker man flera saker. Att livet är roligt, omväxlande och intressant. Vad är det nu alla så kallade visa män och kvinnor säger, att det är resan som är det viktigaste och inte målet. Typ Dr Phil och Mia Törnblomkvasigrejen. Som fått mig att ser rött den senaste tiden. Personer, människor vi är alla mänskliga med alla våra fel och brister. Vissa mer eller mindre attraktiva. För mig är teorin helt ofattbar när man är nu 36 år och utger sig för att vara manligt vuxen med självinsikt och så vidare. Sen. När man dricker, alkohol i all ära vi gillart. Men. Inte när det får ovannämnda nu i mina ögon så sjukt osexiga 36-åring att bete sig som en pubertal 17-åring. Sitta i öppet sällskap och beklaga sig över att jag inte vill knulla, KNULLA, med honom av alla människor. Totalt övertygad om att jag har världens tråkigaste sexliv, det också högst högljutt deklararerande. Låt mig tillägga, i och med att det gäller mig själv är jag inte särskilt objektiv. Alla ni som knullat mig, hur högst jävla tråkig är jag på en skala?
Sen sist, det är liksom ett par månader sedan jag uppdaterade mitt liv har allt och ingenting hänt. Jag har blivit ignorerad, sedd, knullad och dumpat. Dumpat känslomässigt bagage, människor och tvångstankar. Spytt, gråtit och knullat. Knullat mentalt och fysiskt, varit frånvarande men närvarande i varenda ögonblick som räknats. I sommar som jag numera räknar som min sommar kommer jag missa massor med viktiga saker. Det tar jag igen i höst. Då fyra veckors semester är inplanerad. Förlåt Sanna för jag kommer missa din födelsedagsfest, vi firar den i efterskott. Stockholm behöver mig jag vet Anncie, och jag, jag behöver er. Ungefär som den som väntar på något gott den väntar på Lina.

1 FEBRUARI

En helt jobb- och alkoholfri helg har faktiskt spenderats välförtjänt. Inte för att jag har grava problem med min alkoholkonsumtion. I all ära gillar jag ett glas rött, att unna sig så att säg. Men när man jobbar på krogen blir man lätt äcklad av alkohol, eller fulla människor i synnerhet. Desto mera när man fick höra om Annikas lilla "jobbmiddag" som fullständigt spårade ur. När snittåldern ligger på 40+ är det lätt hänt att den mentala ålderns sjunker till fjortisnivå. I min ensamhet som lätt var det bästa sällskapet har jag tvättat ofantliga mängder tvätt, läst, avverkat film efter film och tränat att gå i klackskor. I uggletröjan strosade jag omkring i mina klackskor. Det kan jag bjuda grannarna på, eftersom det stundar ett bröllop i mars vill jag knappast glida omkring och knäa som en turkbrud på 12-cm-klackskor. Vill sväva fram, eller i alla fall kunna gå normalt utan att se ut som Bambi. Fatta, 28 år och inte kunna behärska klackskor. Det är så jag borde skämmas.
Något jag behärskar om man bortser från klackskor är det här att göra saker och ting storstilat. Inhandlade gurka för att kunna tillfredställa mina sushicravings i fredags. Sextio kr kilot, är det normalt för lite vatten? Tänkte, med framförhållning. Jag gör lite extra, så slipper jag laga mat även på lördagen. Sju rullar. Sju rullar blev det. Jag har nu i dag, söndag, två rullar kvar. Frågan är har jag tröttnat? Svar nej.

15 JANUARI

Ett numera klassiskt citat som ett gammalt ligg till mig fällde har jagat mig och dessutom fått flertalet att skratta. Han hade börjat träffa någon ny och ville säkerligen gnugga det i ansiktet på mig, varav han beskrev henne som så pop att till och med hennes trosor var pop. Vilket för mig lät fullkomligt absurt. Den tanken har under åren ibland slagit mig mig, hur kan ett par trosor vara POP? Idag, ett antal år senare, när jag rensar ut min underklädeslåda fick jag det fastställt för mig. Såhär är ens trosor pop. Dessa låg djupt begravda bland allt annat bråte. Jag kanske var ännu mera pop än henne egentligen, med facit i efterhand. Ingenting som håller mig sömnlös på nätterna, men om någon visste omständigheterna kring denna gamla fling skulle ni säkert skratta. För det är så typiskt honom på alla sätt och vis. Patrik du fattar väl precis vad jag menar?
Annat som håller mig vaken om nätterna är rysk skräckfilm, bröllopsbestyr och ett visst mått av separationsångest. Men det återkommer jag till en annan gång.

3 JANUARI

Det nya året jobbades in, av ingen speciell anledning.Den turen låg på schemat, plikttrogen som jag är jobbade jag. Det ska talas om att vi har karantän på jobbet. Vinterkräksjukan. Jag har varit konstant arg sedan jag gick på jobbet i tisdags morse. Isolering på tio boende. Arbetssituationen blir olidlig. Vissa personal får bara ta hand om de friska, vissa de sjuka. Gissa om jag hamnade på de sjukas sida? Vem blev sjuk först i förra årets vinterkräkasjuka? Jag. Först en boende. Sedan jag. Jag. Jag. Jag.
Isolering ska vara hela helgen, vem har jobbat hela veckan? Jag. Vem blev inringd på sin enda lediga dag. Skulle blivit den första lediga nyårsdag på tre år. Jag.
Men jag ska inte låta bitterhet prägla mitt nya år. Det som kommer bli bättre än år 2008. Det året var inte helt illa, men det hade sina svackor och så klart sina höjdpunkter. Saker som jag ser fram emot i år är min nya externa hårddisk som jag lämpligt döpt till "UGGLA", meningsskiljaktigheter och Mc Donalds saltgurka. På det stora hela tar vi allt som det kommer även om jag redan nu vet att det kommer bli ett händelserikt år. Bröllop. Bara det. Ja och Mc Donalds saltgurka, för att inte glömma det mest viktiga.